Isabelle

Igår hände det en asläskig grej. Jag är fortfarande skakis asså...
Becc och jag vi cyklade på kvällen till öringebadet, och satte oss på "badklippan" ni vet? Men vi var inte själva, två fiskmåseungar satt också där på klippan. Vi blev ganska nyfikna och jag började ta kort, men vi höll oss tillräkligt långt borta så inte mamman skulle komma flygande någonstans ifrån och atackera oss.
När vi sen ska gå hem går Becc  innan mig. Jag står kvar och tänker ta ett sista kort av de söta små fågelungarna. tillslut kommer på mig själv att gå närmare och närmare dem hela tiden, fågelungarna börjar tillochmed röra på sig lite oroat. då vänder jag mig om för att ta min väska och när jag sen reser mig upp så ser jag det! En stor fiskmås påväg rakt mot mig. jag verkligen ser hur de svarta små kornögonen borrar in sig i mig, och känner redan lukten av upphackad männsika. Det jag gör då är att skrika (dels för att jag är rädd och dels för att skrämma iväg fågeln, smart som jag är), sen springer jag in bland träden. När jag sen stannar ser jag Becc, hon tittar lite konstigt på mig och jag berättar min historia. Nu har hon typ hört den femtioelva gånger. För man är ju lite stolt, attackerad av en fiskmås liksom. :)  

kan lägga ut det avgörande fotot på ungarna sen när jag laddat över bilderna XD