svealand

15 minus - my ass.. snarare 200 minus.
Jag skulle bara gå från tyresös skolas busshållsplats , och jag trodde jag skulle dö. var redan kall innan.. men när jag gick där på vägen kände jag den isande kylan bita i  mina lår med sina sylvassa tänder.mina kinder var inte längre var gulligt rosenröda utan likbleka, samma öde gick min näsa. Andningen stängdes av i de övre luftintagen och användes nu bara genom munnen. Samtidigt så förenades mina tår med mina stövlar. skillnaden på en fot och sko fanns inte längre, utan nu var de ett. lika lite som du har känsel i skon, hade jag känsel i foten.
tyget från mina jeans hade utan att jag hunnit blinka förvandlats till is och kylde ner mina ben som vid detta laget inte alls var i behov av allt vad kyla heter. mina tankar snurrade i huvudet - kommer jag orka hem? , vem ska hitta mig här ute? hur ska jag kunna kontakta omvärlden med min mobil utan fungerande fingrar. varför just jag? varför detta öde?

okeeeeeej- jag gick igenom en hel del påvägen hem från bussen. . . och nu går jag lite väl mkt in på detaljer här.. men men.. Visst älskar vi vintern? :O

nu börjar basketen ikväll iaf :) så kanske kan få upp värmen där genom att springa av mig lite, vem vet?

PussPussPussPussPussPussPussPussPussPussPussPussPussPussPuss

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0